Vi kom hem hela. Utan några större skador, endast rödsprängda ögon och flottigt hår. Lite sugna var vi dock på att stanna kvar i London. Trevlig stad det där. Råkade däremot (precis som vanligt) hamna på fel terminal, men alla sa ju...
I New York spenderade vi 30 h på flygplatsen, fanns verkligen ingen lust till att gå runt på gatorna i en av världens bästa shoppingstäder. Vad hände där?
Sen när man anländer på Arlanda och tänker ÄNTLIGEN Sverige, ja då tror dom inte att det är jag på passet. Men SNÄLLA! Höll på att garva ihjäl mig.
Som sagt vi tog det väldigt lugnt i Orlando, vilket var himla skönt. Några saker som vi hade för oss, förutom att titta på TV, lata oss i massor, gå ut på powerwalk, sola och ha det allmänt skönt, var:
Här ser ni självaste Hogwarts.
ÅK DEN!
Disney Slottet. De hade julpynt överallt!!! Julstämningen fanns dock inte där då det var 27 grader ute..
Ut och "fira" för att vi snart skulle hem. Chili's, bästa maten i hela USA. Det ni ;).
Alla borde ta och lyfta på rumpan och sätta sig på ett plan över till staterna. Cyklingen var superroligt, att bo hos alla underbart fina människor var supertrevligt, landskapet vi cyklade, tågade och bussade oss igenom var supervackert, Grand Canyon var en supermäktig upplevelse, campingen i central park var inte sådär superfarlig och vi blev aldrig mördade, den supertjocka mexikanen borde nog satsa på en annan karriär för tjuv är nog inte hans grej, Los Angeles är superstort och det kryllar av uteliggare precis som det gör i D.C och NY och alla andra storstäder för den delen, vi kunde ha fått spenderat en natt i finkan då vi var superolydiga och bad flera köpa ut åt oss (suck för amerikaner som ringer polisen så fort något de anser vara lite sådär supertokigt händer), den mest sjukaste och alldeles alldeles supergalna veckan var i pokerstaden Vegas, nästan så det stämmer på pricken "you might wake up broke, happy and naked in Vegas", och jag kan väl inget annat än hålla med... Under hela resan har vi skrattat supermycket och jag kommer känna mig lurad om vi nu inte får leva 58 år längre än alla andra, dock var enda gången jag började gråta på hela resan när jag skypade med mamma och Linnéa... vill ni veta vad det superroliga samtalsämnet handlade om?? Prins Daniel. Tårarna bara spruta. Kunde inte sluta skratta då hela grejen var så himla superkul. Ibland börjar man ju undra.
Det finns saker som vi kanske inte skulle ha gjort och saker som vi borde ha gjort, men vi ångrar ingenting... eller jo Flagstaff, men det är en annan historia som är för lång för att ens orkas berätta, sen har vi det här med all mat på det där förbannade McDonald's. Ingen kommentar på det. Hur som helst blev resan verkligen inte som den var tänkt men helt ärligt, FAN VAD MYCKET BÄTTRE DEN BLEV!
Jag skulle nog kunna sitta här och skriva tills fingrarna börjar brinna. Vissa saker kommer vi nog ta med oss till graven, andra får ni fråga om, en del är inte ens värda att berätta och några få vill ni inte veta, sen finns det dom sakerna som är så pinsamma att om vi berättade dom skulle vi inte kunna synnas offentligt. Det jag vill säga är att ni får helt enkelt nöja er med denna information och njuta lite lagom sådär.
Det kändes som om livet började helt plötsligt (även om det pågått i över 18 år sen innan) och hela grejen har fått mig och Sofie att bli så extremt taggade på att slutföra hela vår resplan som vi skrev på planet till Turkiet. Den är lång, innehåller allt man kan drömma om och jag vet att om vi sätter våra fötter på alla de platser som står på det där vitrandiga pappret kommer vi dö lyckligast i världen!
Tack för att ni följt med oss och hoppas ni haft en lite sådär lagom trevlig läs stund varje gång ni kikat in här och vi kommer tillbaka... med nästa äventyr ;).
Dessa tre bilder får avsluta hela (sista) inlägget och HELA DETTA ÄVENTYR! Galet. Kul. Ha det grymt bra nu i 3-4 månader för sen kommer vi tillbaka (?)...
Puss
